Sällskapsspel
Jag får lite nostalgiska känslor när jag tänker tillbaks på den tiden då jag spelade brädspel som monopol, bondespelet, finans och drakborgen, men antagligen inte lika mycket som Raufi och Felipe från bloggen Sällskapsspel. Det är ännu en välskriven blogg (även delvis från Gävle), som jag hittade av en slump då jag skulle kolla om mitt namn kom upp ordentligt när jag pingade nyligen.se. För dem kanske det inte är nostalgi, då de verkar spela alla slags spel, gamla som nya, hela tiden.
Idag tycker jag allra mest om det gamla kinesiska brädspelet Go, eller tyska brädspel. Tyskarna tar brädspel, likt många andra saker, på fullaste allvar. Varje år tävlar också flera spel om att få utmärkelsen Spiel des Jahres, och likt Oscar är det prestigefyllt att ens bli nominerad. Alla känner säkert till spelet Scotland Yard och har man hängt med och spelat något nytt brädspel de senaste fem-sex åren har man säkert spelat Siedler von Catan eller Carcassonne. Dessa tre är nog de spelen som är mest kända i Sverige, av de som vunnit Spiel des Jahres.
Min kompis Erik som numera nästan enbart är intresserad av cykling, spelade en gång i tiden väldigt mycket Scrabble. Jag, Erik och Patrick var ute och drack öl häromdagen för att fira vår seger över mattekursen Difftrans och jag nämnde att det fanns en film om några av de som spelar Scrabble på elitnivå. Filmen heter Word Wars och på Sällskapsspel kan man givetvis läsa en recension.
Vid ett flertal tillfällen, när jag har försökt förklara vad den japanska tecknade serien Fruits Basket handlar om, har jag förtvivlat utbrustit “Men har du aldrig lekt fruktsallad?!”. Sällskapsspel har bjudit in Markus från Fruktstund att gästblogga och han väljer givetvis att förklara leken fruktsallad. Fruits Basket är det engelska namnet på leken fruktsallad. Seriens huvudperson är en tjej som till en början är hemlös och bor i ett tält i skogen efter att hennes mamma har dött. Hon blev retad när hon var liten, men hon förstod det aldrig. När de lekte fruktsallad ville hon alltid vara onigiri, alltså en risboll som inte är en frukt, även om de ibland innehåller inlagda plommon. De andra barnen lät henne vara det, men i och med att det inte var en frukt blev hon aldrig uppropad och fick aldrig byta plats med någon. Hon var dock alltid väldigt glad för att hon fick vara risboll, som hon tyckte så mycket om.
Dessutom, glöm inte bort bort den nionde och reviderade gyllene sällskapsspelregeln: “Synkroniserade rökpauser är att föredra. Dock ej toalettbesök.”
August 19th, 2005 at 12:54
Härligt att det finns folk som uppskattar vad vi gör. Eftersom du säger att du gillar tyska spel så avslöjar jag här att snart kommer en recension av spelet Carcassone, årets spel i Tyskland 2001 om jag minns rätt.
Att fruit basket är fruktsallads engelska namn var en välkommen nyhet för mig.