Jon Åslund

Folk på jobbet undrar om jag fortfarande håller på med “det där dansmattespelet”. Jag tog med två dansmattor till en firmafest en gång, vilket verkade göra ett stort intryck på dem. Jag har legat av mig ganska rejält de senaste månaderna då jag aldrig kör hemma längre, men senaste veckorna har jag spelat ganska mycket.

I september beställde Lasergame på Surbrunnsgatan en dansmaskin, en Dancing Stage Euromix 2. Den blev mycket uppskattad av spelande stockholmare då den närmaste tidigare låg vid Heron i Skärholmen (eller det fanns även en vid Hötorget ett tag, men den försvann). Nu, bara en månad senare, har de beställt en DDR Extreme, dansmaskinernas dansmaskin. Det är samma känsla som EM2:an (som Euromix 2 kallas hos invigda), men med mycket fler och bättre låtar.

Jag har varit där 4 gånger senaste veckan, men upptäckte att jag inte har tagit något kort på den ännu. Som vanligt är det klurigt att ta kort i mörker, men om man har tur kan man få häftiga actionbilder när maskinen blinkar till, vilket den gör väldigt ofta.

Fler foton: från Lasergame ikväll och för 2 veckor sedan, förra året från Heron, Heron igen, Rosa/Gröna Lund och Xmas Stage (Heron ännu en gång). Några favoriter:

Nästan alla personer på bilderna träffar man på DDR Sveriges forum. Där kan man bland annat läsa om var man hittar dansmaskiner i Sverige, eller en tråd om forumträff på Lasergame.

Just nu diskuteras det om en freeplayeftermiddag/kväll med den nya Extreme-maskinen på torsdag. Det verkar onekligen lite trevligare att ha att göra med Lasergame än det där andra otrevliga/inrökta stället i Stockholm vid Hötorget som vi inte behöver nämna vid namn. Anledningen är att det tydligen är höstlov och de flesta som spelar DDR är lediga från skolan. Jepp, jag känner mig väldigt gammal hela tiden.

Undrar var det lite äldre flipperklientelet har tagit vägen nu när vi (kidsen) “äger” stället. Efter ca en halvtimme brukar stället se ut som en campingplats med stolar, jackor, ryggsäckar, liggande, sittande och stående personer utplacerade lite här och var runt lägerelden/maskinen. Efter två timmar (man håller på minst tre timmar i alla fall), då alla har hunnit köra några gånger och blivit varma i kläderna luktar det lite omklädningsrum. Hela tiden ljuder dessutom en konstant dunkande blandning av eurotechno och stampande fötter. Det känns som det skulle kunna uppfattas som störande, mer än en normalt stökig arkadhall. Men det är väldigt kul!

Sissi stöder kampanjen Hitta Jon en trevlig lägenhet. Från inlägget låter det som att jag är en väldigt kräsen person som bara kan tänka mig att bo i Vasastan eller på Kungsholmen. Det är inte helt riktigt. Kan mycket väl tänka mig Södermalm. Det är i och för sig inte riktigt heller sant. Jag föredrar innerstan framför Alby eller Kårsta, men nästa vecka ska jag på en visning i Solna. Enligt Karolina Lassbo verkar Bromma inte helt fel heller för sådana godis- och kycklingätande rymdoffer som jag.

It’s becoming more obvious every day that I need something like flickr. It’s weird that nobody has built a gallery like it, or at least something even remotely similar. It’s even weirder that I haven’t done it myself even though I’ve had such great plans for world domination for a while. When thinking that out loud yesterday in the #perl channel, Simon Cozens pointed me to his Memories, which actually seems to do some of the basic things that I want. Memories is made in Maypole. My plan was to reinvent the flickr wheel in Catalyst.

Photos from day 1 and day 2. Some favorites:

You can also find the photos at flickr, under the tag npw2005, where other people also have uploaded their pictures.

Erwan Lemonnier started the second day by showing Log::Localized, a module, which doesn’t show your logs in your native language, which I thought first, but lets you locate where an error is by tuning the verbosity of logging in different parts of your code. He was followed by Jerker Montelius who showed us how to use and why he uses Mason.

Tom Hukins had a talk today too, with many pictures, this time about how easy it is to use Class::DBI, as opposed to writing SQL in your code.

Before lunch Autrijus taught us how to hack in Haskell, which Pugs is built with. Good 45 minute introduction, but I am still confused when I think of monads.

After lunch there was the battle of web frameworks/toolkits. Marcus Ramberg described Catalyst, perhaps a bit too thorough, then quickly created a book database application from scratch. Jesse Vincent talked excitedly about his new (yet to be released) project called Jifty, which looks very cool.

While Catalyst lets you use any component you can think of for the model and view, Jifty has already decided that. On the other hand, it means even less configuration. If Jesse’s plan holds, Jifty will be out this christmas. I am looking forward to it.

Jonas BN talked about Module::Build and danced to a song, sung by drunk Danish children, while waiting for make test to finish.

Jos Boumans gave the talk What CPANPLUS Can Do for You. For a long time, there has been some vague promise that CPANPLUS will be able to create Debian packages. Now it can. Take a look at http://debian.pkgs.cpan.org/

The last session was the lightning talks. Jos told us why he hates Module::Build, Anton Berezin showed how to do the thing CPANPLUS did for Debian packages, but for FreeBSD ports, and most notably, Autrijus gave the true lightning talk, Visual Basic Rocketh (more specifically version 9), where he had much to say and thus had to speak very very very fast.

Many of the talks were interesting, some were boring as in “this should probably have been a lightning talk”, or badly executed (don’t worry, I submitted oral bugreports), but I learned of new things from every talk.

Benjamin Holzman talked about optimizing perl programs with C. He mentioned Judy arrays. Never heard of them before, but they looked very cool.

Tom Hukins demonstrated easy ways to screenscrape the web when you really have to, using WWW::Mechanize and XPATH. One neat tool was the shell XSH, which you can use to test XPATH expressions and inspect XML documents.

Lots of headnodding from my side during Christian Borups character set talk. I have lived through the scary experience of having a badly encoded Polish spam crash a mail parser, because of a bug that made perl eat all available memory in about 5 seconds.

The very charismatic Autrijus Tang introduced Pugs. Perl 6 is love. Autrijus has a nice way of doing presentations. He is sitting down, you can’t really see him if you are sitting in the back, but it doesn’t matter because you can hear him and it’s easy to follow his Lessig-styled presentations.

Claes Jacobsson showed how to use PPI to parse perl code, and mentioned among other things Perl::Critic, which is built with PPI and warns you when you break coding standards outlined in the Damian Conway’s book Perl Best Practices.

Stig Brautaset introduced Froody, yet another way to do remote procedure calls with web standards. Just build a nested hash of the things you want to send/return and Froody takes care of the rest, like validation and the actual sending and receiving. There is yet another schema language, but it is very easy to understand since it doesn’t deal with very constructs. For instance, an array is defined by writing the same element twice. It kind of looks like an example of what you would send.

The end of each talk ended with “Do you have any questions?” which always was answered with another question “What version control system do you use?” The right answer was of course SVK, the distributed version control system created by Chia-liang Kao (clkao) who was at the conference and gave a talk about it. There are lots of similar tools out there, and it might seem like much wasted effort that everyone are doing their own thing, but as I lurked the #rev-ctrl channel a bit, I noticed there are actually a lot of collaboration between the authors, as in sharing of code and ideas. “If that new idea of yours works out well, we will steal it”. Looking forward to see the Precise Codeville Merge in action.

We were supposed to have a video conference with another Perl conference in Hungary but the video conferencing program was made from software so it didn’t really work and we had to skip that part.

Artur Bergman ended day one with a talk about how to speed up perl and especially threading by using the well known optimization technique COW - copy on write. Perl threads today are portable, but very slow to create, and there is no speed benefit at all using them. The only good reason is if a problem is easily solved with a threading model, where it is easier to think with threads, which doesn’t seem to be that many problems at all. The drawback of this idea would be a few extra cpu cycles for pointer dereference, which is quite cheap, but the win would be no unnecessary and expensive memory copying.

The first day of the Nordic Perlworkshop 2005 is over. Had a great time. Too tired to write anything now, my brain is filled with “quantum superstition” and there is more tomorrow. For now, look at the pictures, either in my gallery, or at flickr, where they are a bit more annotated and commentable.

När jag var liten och besökte släktingar läste jag serierna i Allers, Hemmets Veckotidning och Året Runt. Jag kanske försökte mig på ett korsord också, men jag har aldrig varit bra på det. Sissi nämner ibland att hon läser Allers. Tydligen himlar jag med ögonen då och som hämnd har Sissi tvingat mig att recensera en Året Runt.

Att bara titta på omslaget ger mig rysningar. Vit och gul text på röd, blå och rosa bakgrund. Blev positivt överraskad när jag såg en inledande artikel med en bild från Kommissionen, men det visade sig vara en artikel om hur Katarina Ewerlöf och hennes sambo träffades så jag orkade inte läsa den. Sedan berättar folk om hur deras katt överlevde och när de träffade sin bror för första gången. Någon visar upp sin trädgård, någon lagar mat, någon ger bantningstips, några frågar doktorn och någon saknar en gul elefant. Enligt Året runts egna spiritualistiska medium ligger elefanten i ett förrådsliknande utrymme. Försöker lösa barnkorsordet, klantar mig lite på en gång, fest ska givetvis vara kalas och inte party, riktigt hemsk film ska tydligen vara rysare och inte Jägarna, går dessutom nästan bet på två frågor om Harry Potter, men lyckas knäcka det till slut. Roligare än så blir det inte.

För att komma i balans igen tänker jag läsa lite ur Higher-Order Perl resten av kvällen.

Användbarhetsgurun Jakob Nielsen rapporterar om tio designmisstag hos bloggar. Vissa punkter kan dock inte kallas för designmisstag. Egentligen är det en lista med tio saker som bloggare bör undvika om de vill nå så många läsare som möjligt och få respekt i den prestigefyllda värld som kallas bloggosfären. Inga nyheter direkt, men även om jag känner till allt så faller min blogg på flera av punkterna.

1. Ingen information om författaren

Saknar definitivt en sida om mig. Enligt Jakob ska man här nämna vad man håller på med och vad man har gjort för att övertyga läsaren att man vet vad man skriver om. Söker man information om till exempel Feministiskt Initiativ så känns källan för mig mer intressant om det är någon som är med i partiet än om det är någon som har läst om partiet i kvällspressen.

Jag har ingen direkt inriktning i min blogg. Ibland handlar det lite väl mycket om mig och där är ju den definitiva källan jag. “Jaa, men det är ju han som är han. Den killen vet vad han snackar om!”.

2. Inget foto på författaren

Det har hänt att jag visat bilder på mig, men jag har ingen på framsidan så att man snabbt kan se vem jag är. I vissa sammanhang, när blogg och verklighet möts, till exempel efter bloggöl, är det väldigt passande att ha en bild på sig själv. Jag upptäckte själv hur mycket lättare det var att koppla folks ansikten till deras bloggar än enbart via namn som jag lätt glömmer bort. Det skulle säkert underlätta för andra om de kunde koppla min blogg till mitt ansikte. “Jaa, men det är ju han som är han. Den där killen som inte visste vad han snackade om.”

3. Ickebeskrivande titlar

Här försöker jag göra mitt bästa och ger mig själv en vit kamel. Ibland skojar jag till det, men försöker fortfarande behålla någon slags relevans till inläggen. Det märks vilka titlar som går hem hos de som söker information, enkla titlar som beskriver saker och personer. Köpa gobräde är det inlägg som får flest träffar från Google, därefter Uni Hoffer och Xena Kallur (nej, ingen söker efter Xena Kallur, bara Kallur).

4. Länkar som inte säger var de pekar

Ibland sitter jag i flera minuter för att komma på ett bra sätt att skriva en mening så att länken passar in. Det är ofta lättast att tänka hur man ska skriva om man skriver ut sitt inlägg på papper och ger till någon. “Klicka här” är inget du kommer hitta på mina sidor.

5. Favoritartiklar begravda

Att framhäva några inlägg som har blivit populära är ett bra sätt att fånga kvar läsare. Om någon kommer till en sida via en sökning eller något annat sidospår och sedan vill läsa mer, visste skulle det kännas bättre om du kunde rekommendera en text åt dem än att de bara på måfå valde något, vilket med stor sannolikhet skulle vara något för dem ointressant. Ett enkelt sätt är att länka mellan sina egna inlägg, vilket jag brukar göra. Jag har ännu inte skrivit något som har blivit väldigt populärt, men i sådana fall skulle jag nog länka till den texten från framsidan på något sätt.

6. Kalendern är enda möjligheten till navigering

Bloggkalendern har jag aldrig förstått mig på. Den enda information den ger mig är ett mått på hur ofta någon uppdaterar sin blogg, då dagar som har artiklar brukar vara markerade med en speciell färg och ha en länk. En bra sökfunktion är ett måste och passande kategorier kan också hjälpa. Min blogg har en ganska bra inbyggd sökfunktion, annars fungerar även externa tjänster som Google blogsearch.

Alla mina kategorier är inte helt genomtänkta. De som är lättast att förstå är English, som bara innehåller inlägg på engelska, och Image, som innehåller bilder. Ofta blir det att jag inte kategoriserar inlägg alls. Min tanke är att om jag kommer på att jag skriver tillräckligt många inlägg som tar upp ett visst ämne, så skapar jag en ny kategori då och kategoriserar i efterhand.

7. Uppdateras oregelbundet

Ett tag skrev jag varje dag, men det orkar jag inte nu. Om jag inte kan komma på något att skriva, skriver jag inget och försöker inte pressa fram en rolig länk eller något, även om jag säkerligen har läst mycket roligt den dagen, som antagligen andra också skulle tycka om. Jag kan inte direkt komma på varför det skulle vara dåligt med oregelbundenhet för att behålla sin status. Exemplet som Jakob tar upp där någon uppdaterar varje dag och sedan inte postar något på flera månader kallar inte jag för oregelbundenhet, det är ett uppehåll, ett avbrott, vilket jag förstår kan tappa läsare. Att ibland skriva varje dag, ibland var fjärde dag, ibland två gånger om dagen är oregelbundet, men helt ok för mig.

8. Blanda ämnen

Den här punkten kan jag nog hålla med om mest, samtidigt som jag själv faller på den hårdast. Bloggar med ett snävare område är ofta mycket mer intressanta att följa än de som beskriver allt. Det känns som man kommer närmare kärnan av det man är intresserad av. Chansen att en bloggare som skriver om allt möjligt ska börja skriva om sådant som du inte är intresserad av är väldigt stor.

9. Glömma bort att du skriver för din framtida chef

Att man ska se upp med vad man skriver är väl bra att tänka på ibland, men jag förstår inte varför Jakob oroar sig för sin framtida chef.

10. Ha ett domännamn som ägs av en bloggtjänst

Att låsa sig vid någon annans domän känns alltid dumt, oavsett om det är en blogg eller inte. Jag förstår dock vikten av att kunna använda något som Typepad, vilket förenklar livet för många som bara vill skriva och inte bry sig om tekniska detaljer som att uppdatera sin bloggprogramvara stup i kvarten eller hantera backuper av sin data.

Fler misstag

Givetvis finns det fler misstag som folk gör. Här är några av mina teorier om misstag som gör att en blogg inte är lika populär som den kanske borde vara.

11. Inget eget utseende

Egentligen har det med alla webbsidor att göra, men det har blivit ett extra stort problem bland bloggar.

Jag kör fortfarande med det förvalda temat Kubrick i Wordpress, vilket säkert många känner igen från andra bloggar. Det gör att folk har svårt att skilja min blogg från alla andra och jag har svårt att sticka ut och bli ihågkommen. Det behöver inte vara mycket. Är färgtemat neutralt räcker det ofta med en liten bild, på dig själv eller något som är unikt för dig och din blogg. De flesta teman som går att välja med blogspot och andra tjänster är dock alldeles för designade, vilket gör att väldigt många bloggar ser likadana ut.

Till och med Jakob Nielsens egen hemsida som ser väldigt spartansk ut, är lätt att känna igen på den gula raden längst upp och den färgglada texten useit längst upp till vänster.

12. Flöden som saknar full text

Jag läser alla mina bloggar i en speciell flödesläsare, så att jag slipper gå in på alla sidor manuellt och kan på ett enkelt följa alla via ett gemensamt gränssnitt. Om bloggen inte skickar med all text i sina flöden måste jag ändå gå in på sidan och chansen att jag orkar sjunker för varje nytt inlägg utan full text. Saknar bloggen ett flöde över huvud taget, är det stor chans att jag inte orkar läsa den alls.

Eclipse 3.1.1 har precis blivit uppladdad till Debian. Eclipse är en editor för programmerare, skriven i java, som äter upp alla dina systemresurser. Att kunna kontrollera den helt från tangentbordet går inte riktigt ännu på ett smidigt sätt och den har fortfarande en del grafiska buggar, som ofta verkar uppstå tillsammans med fönsterhanteraren Ion. Till sitt försvar är den fri och har ganska trevliga funktioner när man programmerar java.

• Den ser alltid till att koden är kompilerbar och pekar tydligt ut med röd text var det är fel.
• Den föreslår ändringar för att lösa problemen och kan även utföra dem.
• Kommer man inte ihåg namnet på en metod visar Eclipse en lista med tillgängliga metoder för objektet.
• En annan trevlig funktion som jag använder mig mycket av är att hoppa till olika delar av koden. Man följer en länk från ett metodanrop och Eclipse öppnar filen där metoden finns och placerar markören där metoden står.

Att den senaste versionen av Eclipse snart finns i Debian är väldigt trevligt. Jag hoppas också att det innebär att de fria JDK:erna har blivit tillräckligt bra. Jag kör fortfarande Suns JDK och har även testat JRockit, men vill gärna byta om det går.