Tvångsrecension av Året Runt
När jag var liten och besökte släktingar läste jag serierna i Allers, Hemmets Veckotidning och Året Runt. Jag kanske försökte mig på ett korsord också, men jag har aldrig varit bra på det. Sissi nämner ibland att hon läser Allers. Tydligen himlar jag med ögonen då och som hämnd har Sissi tvingat mig att recensera en Året Runt.
Att bara titta på omslaget ger mig rysningar. Vit och gul text på röd, blå och rosa bakgrund. Blev positivt överraskad när jag såg en inledande artikel med en bild från Kommissionen, men det visade sig vara en artikel om hur Katarina Ewerlöf och hennes sambo träffades så jag orkade inte läsa den. Sedan berättar folk om hur deras katt överlevde och när de träffade sin bror för första gången. Någon visar upp sin trädgård, någon lagar mat, någon ger bantningstips, några frågar doktorn och någon saknar en gul elefant. Enligt Året runts egna spiritualistiska medium ligger elefanten i ett förrådsliknande utrymme. Försöker lösa barnkorsordet, klantar mig lite på en gång, fest ska givetvis vara kalas och inte party, riktigt hemsk film ska tydligen vara rysare och inte Jägarna, går dessutom nästan bet på två frågor om Harry Potter, men lyckas knäcka det till slut. Roligare än så blir det inte.
För att komma i balans igen tänker jag läsa lite ur Higher-Order Perl resten av kvällen.
October 20th, 2005 at 0:47
Känner igen det där. Mormor jobbade på Svensk Damtidning innan pensionen …
Var lite intresserad av den fria HOP han skulle ge ut. Men nu när jag kikade igen så verkar det som att det ska bli en wiki av det. Gillar inte att behöva hoppa fram och tillbaka mellan smådelar på skärm - eller att läsa på skärm över huvud taget för den delen. Så det får bli till att köpa ändå. Men varför ska databöcker vara så ohyggligt dyra?