Jon Åslund

Via Qritiq (med två q, några i:n, ett r och ett t) hittade jag Ladislaus Horatius blogg Kalla Linjen. Jag var nyfiken på tonen i Qritiqs podsändningar och hade laddat ned introduktionsavsnittet. Det var lite segt i början, men när Richard ringde upp Horatius för att fråga vad kritik var blev det genast mycket mer intressant. Efter ett tag kom de in på schlagerjuryn, musikaler och varför
Andrew Lloyd Webber bör överlämna sin musikalkungatitel till Stephen Sondheim. Då hade jag redan glömt bort att jag lyssnade på en introducerande podsändning för att bara kolla läget och var helt inne i samtalet.

Nyligen var Horatius på bokmässa och för några månader sedan i en parallell verklighet besökte han även Bloggforum. Jag är ganska säker på att min flickvän som var där och såg intervjun tyckte den var bra.

Det vore kul att stiga in i en av hans salonger, den brusfria och välpolerade produkten av hans tänkande, packeterat till en trevlig afton. Även om jag nu har läst om hans jobb som salongskonsulent, vet jag ändå inte vad som händer där. Jag har fått för mig att salonger är mysiga med dämpad belysning, mycket tyg och mjuka väggar som dämpar ljud, en kopp te, en fåtölj åt varje person eller en hel soffa om man har väldigt bred klänning, någon som läser ur en bok, någon som bara håller i en bok, kanske för att det inte finns något bra ställe att lägga den på, lite musik och folk som glittrar och ler.

Vad är definitionen på Web 2.0? Vilka webbsidor kan man kalla Web 2.0 och vad för teknik används för att skapa sådana? Det är några frågor som den nya svenska bloggen Web 2.0 försöker besvara.

Det är väldigt hipt och häftigt med tekniken bakom Web 2.0 just nu, men om det ska bli något ordentligt av det måste det till ännu bättre verktyg. Det är fortfarande väldigt mycket cargo cult över javascript-världen, även om bibliotek som Prototype, Scriptaculous och Behaviour har gjort det enkelt att göra snygga grejer även för dem som bara behärskar copy & paste.

Uppdatering: En trevlig samling engelskspråkiga bloggar om just Web 2.0 har i dagarna samlat sig under fanan Web 2.0 Workgroup. Namnet kommer dock att kännas så ute när ingen pratar om Web 2.0 längre. Loggan är inte heller speciellt snygg, alldeles för mycket text och siffror. Då gillar jag bättre det där lövet (9 rules) som man ser lite här och där.

Om två veckor är det tydligen Nordic Perl Workshop i Stockholm. Det är lite komiskt att jag har ganska bra koll på vad som händer runt om i perlvärlden via nätet, men inte visste att det fanns en konferens i närheten av mig, förrän någon nämnde på irc.

Jag tänker gå. Det blir nog kul. De verkar inte fått upp så mycket information på hemsidan ännu, men jag vet att Marcus Ramberg kommer dit för att prata om Catalyst.

Uppdatering: Autrijus Tang meddelade att han tänker komma och prata om Pugs och Haskell.

Hittade en intervju med en av mina favorittyskar (jag samlar på tyskar), Mareen Fischinger. Förutom att hon brukar inspirera mig med sina bilder, har hon fått mig att vilja göra en sås som innehåller tomat, mörk choklad och peppar.

I söndags tittade jag på japansk tecknad film (och grät, jag får bonuspoäng av tjejerna på jobbet för att jag vågar erkänna att jag har gråtit, men inte för att det berodde på tecknad film), igår diskuterade jag samuraifilmer, idag funderade jag på om jag skulle äta sushi eller ramen, till höger om mig ligger The Second Book of Go och precis till vänster om mitt tangentbord står en burk sushi-plåster, “perfect for cuts, burns, eel stings or other minor boo-boos”. Jag gillar Japan helt enkelt.

Därför har jag givetvis testat den nya Onaka-filen, med smak av grönt te. Vanligtvis gillar jag grönt te och jag tycker även om glassen med smak av grönt te som man bland annat kan få på Helens Sushi. Till och med det väldigt bittra gröna teet med konsistens av nyponsoppa, som serveras under teceremoni är gott. Onaka-filen saknar dock något. Till att börja med smakade det inte så mycket grönt te. Lätt sötad med honung står det på förpackningen, vilket är en understatement. Jag hade hoppats på en riktigt die-hard, grön knarkfil. Chansen att jag kommer köpa den igen är nog liten, speciellt med tanke på att den med oerhört stor sannolikhet kommer att floppa och försvinna snabbare än man hinner säga limited edition lakrits-festis.

Jag verkar inte vara ensam om att vara missnöjd. DASAI tycker att Arla hycklar med japansk kultur.

Idag var det återigen den trevliga tillställningen bloggöl. Jag hade först bara tänkt nämna att jag åt en clubsandwich, för att förstärka imagen av min dagboksblogg, men här kommer ändå en sammanfattning från mitt hörn av det runda bordet.

Waldemar och Alexander från Eudoxa där. Jag kände inte till Eudoxa, men hade precis läst artikeln om den tredje internetrevolutionen, som var skriven av en dem. Waldemar undrade varför ingen bloggar om lokalpolitik och var humorbloggen har tagit vägen. Även om jag själv inte orkar med att läsa om politik så tror jag att det skulle bli väldigt uppskattat. Det verkar finnas ett hål. Saknar också bloggar med humor. Jag läser bara en blogg som man kan kalla för humorblogg; Whytheluckystiff - blandar absurda historier med ruby-programmering. Vill ni lära er att programmera ruby, rekommenderar jag varmt Why’s (Poignant) Guide to Ruby. Alexander tipsade mig om en samuraiserie, som heter Lone Wolf and Cub, som jag definitivt måste se/läsa någon gång.

Vi pratade också om podcasting en stund, då Richard från Qritiq kom. Han var ingen bloggare utan en poddare (det kanske finns ett bättre ord, men poddare låter roligt). Det finns ganska många bloggar idag som är lika välskrivna som vissa tidningar, men det är väldigt få podsändningar som håller samma kvalitet som radio. Min favorit är Lugradio som är lite som spanarna, fast med ett gäng engelsmän som sitter och käbblar om trender och nya saker, men bara om Linux och med mer svordomar. De flesta podsändningar är idag enligt min mening alldeles för långa. Jag vill kunna skumma igenom flera olika inlägg för att snabbt se vad som är intressant. När jag väl har gjort det kan jag ägna en längre tid åt ett inlägg. Det är dock väldigt svårt att snabbt bläddra igenom ljud.

Erik och jag diskuterade hur man finner de intressanta godbitarna. Intressant.se? Nä, den är inte riktigt där ännu, även om den är ganska ok. Jag pingar den inte automatiskt, men lägger ibland in inlägg manuellt för att se om folk tycker att jag skriver något som är intressant. Johans intressant, nyligen och knuff är dock tillsammans en bra samling verktyg, som jag använder ofta. En nyhetskälla som jag använder för att hitta intressanta saker är Eriks blogg. Istället för att läsa allt det som han läser, så låter jag honom göra slavjobbet och läser det som han plockar ut. Inte precis det jag skulle välja som mest intressant antagligen, men det funkar förvånansvärt bra.

Innan jag hann gå, så pratade jag lite med Håkan - Adventuredad, som har en mycket välskriven blogg med fina foton om hur det är att vara pappa. Speciellt kul är inläggen där han skriver till sin son.

Uppdatering: Det dök faktiskt upp en lokalpolitikerbloggare efter ett tag, Anders Löwdin i Bromma, men jag hann inte prata med honom alls.

Om ni har lite tråkigt någon dag kan ni ta och lyssna på Van Morrisons Contractual Obligation Album. Han ville komma ur ett kontrakt och satte sig ned en dag och bara hittade på 31 låtar, som han hade kvar. Ju längre han håller på desto mer ballar han ur och han verkar ha ganska kul i vissa låtar. Inga direkta mästerverk som man spelar om och om igen, men de är roliga att lyssna på. Mina favoriter är nog Ringworm och Want A Danish.

Jag gillar rymden! I rymden händer häftiga saker. Bara det att rymden har hänt och finns är häftigt. Jag är dock inte ensam. Julia Pedersen gillar också rymden, eller jag tror det i alla fall. Hon har i alla fall skrivit en mycket läsvärd bok med fina bilder som heter Rymdboken.

Vi får lära oss hur universum skapades:

För väldigt, väldigt länge sen fanns inte universum. Allt som fanns var en liten prick, den var inte större än en ärta. Pricken exploderade. Det kallar vi för Big Bang.

samt vad som är vackrast:

De astronauter som varit i rymden tyckte att jorden var vackrast.

Den finska science fiction-parodin Star Wreck: In the Pirkinning finns nu att ladda ned. Den är släppt under en creative commons-licens. Filmen handlar om den karismatiske Kapten Pirk och hans besättning och gör parodi på bland annat Star Trek och Babylon 5. Bra filmat med massor av specialeffekter samt mörk och rå (finsk) humor. Jag är sjukt imponerad av Samuli Torssonen och de andra som har gjort den och vill att alla, även om ni bara har en gnutta scifi-intresse, ska ladda ned och se den, samt givetvis sprida ordet vidare.