Jon Åslund

StepMania 3.9 är äntligen släppt. Det är inte så mycket spelmässigt som skiljer den färdiga versionen 3.9 från alla beta-versioner som har släppts, men det är den enda versionen som jag har lyckats att kompilera själv utan problem.

Det är synd att det inte kan laddas upp till Debians arkiv. Koden räknas som fri, men viss grafik och vissa ljud som följer med är alltför lika orginalet för att de inte ska anses som rena kopior. Förhoppningsvis fixas det till nästa version.

The Bombhappies spelade ikväll på O-baren. De flesta i bandet är från Karlstad och därifrån känner jag Joel som sjunger och Linus som spelar gitarr. Vi ses inte väldigt ofta, men vi brukar träffas ganska regelbundet, ungefär en gång vartannat år på tunnelbanan, av en slump.

Jag har svårt att beskriva ett sound, men jag skulle inte säga country-punk, utan mer åt indie-poprock-hållet. Ibland lät Joel lite som Brett Anderson från Suede, ibland som Bengt Alsterlind från Hajk. Mina favoriter var låtarna med mycket ös i, Madness, Love is a trap, Heidi och en låt som jag inte kommer ihåg namnet på, men de spelade den innan låten som hette något med blank paper. Jag frågade efter spelningen vad den hette, men har redan glömt bort. Om någon kommer ihåg, får ni gärna kommentera.

Låtarna som man kan ladda ned från The Bombhappies hemsida är lite tightare, men inte lika ösiga som de var live. Jag gillar ös! Även om det kommer mata mitt inre pip under några timmar.

Uppdatering: Linus meddelar att låten som jag inte kommer ihåg namnet på heter Joke Told Before.

Såg The Constant Gardener med Kalle idag. Jag kom in i filmen ganska snabbt och befann mig där ända tills den tog slut, då jag upptäckte att jag satt i en biograf, vilket jag inte hade tänkt på alls under de två timmar jag satt där. Den är annorlunda då den är en av få storfilmer som utspelar sig i Afrika. Annars är det en klassisk, lätt thriller om en man som försöker nysta upp en konspiration om mordet på sin fru. Välfilmad, men saknar något. Jag ger den fyra illgröna, sockerfria vattenmelonhalstabletter av fem möjliga.

Mareen bjöd hem några väninnor på godis i helgen. Efter att ha sett bilderna (och fallit baklänges) insåg jag att det var ett tag sedan jag gick till tandläkaren.

I och med att jag har utnämnt mig själv till Sveriges bästa kattbloggare, bjuder jag på lite bilder på katter som jag hittade på Internet. Den första bilden är på min tyska och ytterst coola kompis Kai och hans “Cyberfeline arm”.

Sikta med armen, skjut mjauvågor

Den andra bilden visar världens kanske mest kända katt, Schrödingers katt. Jag hittade givetvis bilden på tyska wikipedia.

Jag har aldrig förstått paradoxen med Schrödingers katt ordentligt. Frågan: Är katten död eller levande? får svaret: både ock! Det hela har med kvantmekanik att göra, som jag bara har lärt mig på puben. Tydligen har man målat in sig i ett hörn och kommit fram till att om vissa partiklar/vågor ska röra på sig och resultera i det som man faktiskt observerar, så betyder det att under en viss tid så måste de ha flera tillstånd samtidigt, och att de inte får tillståndet som man ser förrän ögonblicket då de observeras…. eller nått.

Det är lite lättare att tänka på de experiment man har gjort inom kvantkryptografin där man skickar information med ljus, och där informationen ändrar på sig om någon avlyssnar, dvs. den observeras, vilket man tydligen kan upptäcka på mottagarsidan med lite statistiska mätningar.