Jon Åslund

Via Betsy Devine: When in doubt, press the “publish” button.

Idag var jag på Mio och försökte spana in soffor, fåtöljer och mattor (för väggarna) att ha i mitt nya, stora, för tillfället öde vardagsrum. Jag vet att några av er som läser min blogg är inredningsnördar och gärna skulle gå lös på ett tomt vardagsrum, gå omkring och kolla på möbler och möblera omkring dem i huvudet, tills ni har det perfekta rummet. Själv har jag ingen känsla för det alls, utan tycker de flesta möbler är väldigt fula. Jag blir till och med svagt illamående av sådana soffor som tydligen heter Chesterfield, samt allting som är färgat i oxblod. Det är däremot väldigt häftigt, om än opraktiskt, när det knarrar när man sitter i dem. Den snyggaste jag såg var en låg soffa som hette Tokyo.

Det enda jag föll för var några väldigt bekväma fåtöljer. En som hette Gazell (som inte finns på hemsidan eller i deras katalog), klädd i fårull, alltså inget för alla er fårallergiker där ute. En annan var Stressless Mayfair. Gemensamt för båda var att de följde min kropp perfekt, man kunde snurra och ställa in dem hur man ville och de var helt sjukt bekväma.

I fåtöljhörnan träffade jag en likasinnad, som också verkade ta det här med bekväma möbler på fullaste allvar. Vi satt säkert i 20 minuter och testade fåtöljer, diskuterade ultimata bekvämligheter, beslutsångest och i vilken hand man håller fjärrkontrollen och i vilken hand man håller ölen.

Diana, du är faktiskt helt okej… för att vara ett soffbord alltså.

Det är knappt att jag vågar trycka på Publish och lägga ut det här, då det ser ut som värsta reklaminlägget. I morgon ska jag till IKEA, men jag är tveksam till att jag hittar något där.

Det här låter ju som något som Lazyweb absolut bör kunna svara på. Var hittar man den bekvämaste soffan?

Jag hade sett fram emot den här tisdagen och hoppades att Apple skulle släppa en ny Mac mini, navet i ditt vardags-/serverrum och en ny version av deras billigare bärbara dator, iBook. Istället släppte de en ny iMac och den dyrare och kraftfullare bärbara modellen MacBook Pro, ett riktigt uselt namn för övrigt. Ser ut att var en trevlig maskin, men alldeles för dyr för mig. MacBook Pro kostar 1999 dollar (ca 15500 kr) via Applestore i USA och 21295 kr via Applestore i Sverige. Det är svårt att jämföra priser mellan länder, men är det inte lite väl stor skillnad?

En glad nyhet trots att det antagligen innebär att jag kommer att förlora. De hann först! Böckerna i serierna Crest of the stars och Banner of the stars kommer att översättas till engelska, enligt ANN.

Steve Pavlina har försökt att anpassa sig till polyfasisk sömn och faktiskt lyckats. Istället för att göra allt sovandet i ett enda svep under natten, som kallas monofasisk sömn, tar han tupplurar, 6-7 om dygnet. Dessa tupplurar är dessutom inte längre än 25 minuter, men tillräckligt långa för att kunna hamna i den viktiga REM-sömnen, då vi drömmer och återhämtar oss från trötthet. Han behöver alltså inte mer än ca 2 timmar sömn per dygn, men mår ändå prima, kanske till och med bättre än tidigare. Jo, 6*25 minuter är mer än 2 timmar, men han sover inte hela tiden. Det finns för lite studier om polyfasisk sömn, för att veta om det finns allvarliga långsiktiga problem, men än så länge verkar han må väldigt bra.

Att Steve lyckades beror på nog på att han är världens mest disciplinerade människa som redan under flera år bara har ätit vegetarisk mat, inte druckit kaffe och gått upp klockan 5 på morgonen varje dag. Jag har en ganska lång väg att gå om jag ska klara av polyfasisk sömn. Dmitri nämnde det för över en månad sedan. Jag tror inte han har börjat, men man vet inte. Lycka till! Det verkar sjukt jobbigt den första tiden, men det vore kul att prova.

Joey Hess har skrivit en bra genomgång om hur Secure APT fungerar och som även förklarar varför apt “ballade ur” i januari.

Då det inte var jul längre och det bara var jag och Kim kvar i IRC-kanalen #jonsjulkalender, så flyttade vi till #ramenhackers. Vi gillar båda ramen och vi är ju hackers, så det passade bra. Dessutom så är namnet svårt att ta på allvar. Äter du ramen? Känner du någon som har ätit ramen? Har du ramat in en bild någon gång? Är du en hacker? Älskar du Eric S. Raymond? Tycker du jag ställer jobbiga frågor? Kom in och värm dig du också!

Anledningen till att jag fick tummen ur och satte upp den här wordpressbloggen i juni var för att jag ville dela med mig med lite tekniska nyheter till min arbetskamrater. Den kallades till och med de två första dygnen för jobba.aslund.org, men direkt när jag skrev något som inte nödvändigtvis hade direkt med jobbet att göra, så kändes det fel att lägga det där och jag orkade inte ha två olika domäner så jag flyttade allt till jon.aslund.org istället och skapade en jobbkategori.

De enda på Resfeber som bloggar förutom jag är Sissi och alldeles nyligen Jonas som förhoppningsvis kommer skriva massa roligheter i sin reseblogg 44000km. Vi är ju dock allihopa vilsna dagboksbloggare och bloggar väldigt sällan eller inte alls om jobbet.

Det är ganska få som bloggar över huvud taget vad jag vet i den stora “familj” som Resfeber/Lastminute/Travelocity/Sabre är. De enda jag kan komma på är Gary Potter på Sabre och Bill Scott (tidigare Sabre, nu Yahoo).

Även Travelocity och Lastminute får högre bloggpoäng än Resfeber. Travelocity har sedan några månader tillbaka tjänsten Travelocity RSS Deals som egentligen inte har något med bloggar att göra förutom att den använder tekniken RSS. Väldigt smidigt att kunna prenumerera på erbjudanden med RSS istället för e-post. Lastminute i England har i dagarna börjat med en kampanj som heter Lastminute Living, där de försöker få hela England att börja blogga. Det som erbjuds är en TypePad-blogg från SixApart under domänen lastminuteliving.com. Så här ser min ut efter att jag skapade en och postade en bild på svenska köttbullar.

Själv vill jag givetvis se Planet Resfeber, med pratbubblor och roliga små ansikten fyllda med skägg, likt Planet Gnome.

Guy Kawasaki:

Blogger. n. Someone with nothing to say writing for someone with nothing to do.

Om ni inte har något annat för er kan jag berätta att årets nyårsfirande var väldigt trevligt. Det är kul att stå på taket till ett tolv våningar högt hus, när man vill se fyrverkerier.