Spelet är gjort för Windows och styrs med tangentbordet. Med lite trixande i wine och joy2key kunde jag till slut spela, sittandes i soffan med min playstationhandkontroll kopplad via usbkonverterare till min linuxdator.

Får att få hem en dll-fil som behövs:
wget http://www.kegel.com/wine/winetricks
sh winetricks vcrun6

För att mappa handkontroll till tangentbordstryckningar. Starta spelet, sedan:
joy2key "Knytt Stories 1.1" -dev /dev/input/js0 -X -thresh -16000 16000 -16000 16000 -16000 16000 -16000 16000 -axis Left Right Up Down -buttons q d s w

I Knytt Stories styr du Juni, en liten tjej som beger sig ut på stort äventyr. Till en början kan Juni bara gå omkring och hoppa men ju längre in i spelet man kommer desto mer egenskaper samlar hon på sig och kan till sluta klättra, dubbelhoppa och glida med paraply. Det enda man gör är att vandra omkring men det är fantastiskt kul att bara utforska den gigantiska värld man har hamnat i. Ofta kommer man tillbaka till ett ställe man har varit på tidigare och inser att nu när man kan dubbelhoppa går det att klättra upp för det där vattenfallet eller glidflyga över det där stupet med paraplyet.

Spelet är skapat av Nicklas “Nifflas” Nygren. Han har lyckats få till en väldigt mysig sagokänsla med spelet. Som namnet antyder består Knytt Stories inte bara av en berättelse. I den första berättelsen har någon byggt en elak maskin som börjat suga ut allt liv från världen och det är upp till Juni att stänga av maskinen. I en annan har hennes barn blivit kidnappat i en dröm.

Förutom spelet och världarna som Nifflas har skapat, följer det även med ett program för att skapa egna världar. Det har givetvis massvis med personer använt för att skapa egna världar och det finns ett speciellt forum där man kan diskutera och få hjälp.

Varken spelet eller världarna är fri mjukvara, men stämningen på forumet är att man hjälps åt och det finns en policy för hur man får använda varandras grafik som lite liknar Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works.

Anledningen att jag fick upp intresset nu igen var att jag såg att någon portar spelet till Nintendo DS.

for i in $(seq $(date +%l)); do
  eject
  ogg123 -q cuckoo.ogg
  eject -t
done

Se till att skriptet körs varje hel timme. Redigera crontab (med crontab -e) och lägg till

0 * * * * sh cuckoo.sh

Tack till Björn (pici.se) som visade mig att man kan mata in cd-släden med eject -t. Det var så allt började.

Mr Green tycker om TEDTalks, flera stycken.
Mr Green letar efter C64-grafikerlegend.
Mr Green har insett vikten av ett maffigt skägg.
Mr Green kan fri programvara.
Mr Green bryr sig om min dåliga dygnsrytm.

Vad Mr Green än är, så är tankarna väldigt lika mina. Det är rätt imponerande.

On Thursday, 16th August 2007, the Skype peer-to-peer network became unstable and suffered a critical disruption.

Då jag själv aldrig använder Skype tänker jag inte på hur stort det egentligen är, men förra torsdagen och fredagen hörde jag folk prata om det. Det var människor som jag inte känner, som jag passerade på stan, det vill säga vanligt folk, inte som du och jag.

Det hela påminde om när USA:s telefonnät för långdistanssamtal låg nere en dag för 17 år sedan. Inte något jag kommer ihåg själv, men som beskrivs ingående i Bruce Sterlings bok The Hacker Crackdown, vars första kapitel inleds med

On January 15, 1990, AT&T’s long-distance telephone switching system crashed.

Det som gjorde att Skype mådde dåligt berodde på ett fel i deras kod som hanterar när Skype mår dåligt. Ni inser problemet. Så länge Skype mår bra, så mår Skype bra. Om Skype plötsligt börjar må dåligt, så inträffar felet som gör att Skype fortsätter att må dåligt. Det plötsliga inträffade tydligen när flera Windows-datorer startade om på grund av en säkerhetsuppdatering som Microsoft skickade ut.

The high number of restarts affected Skype’s network resources. This caused a flood of log-in requests, which, combined with the lack of peer-to-peer network resources, prompted a chain reaction that had a critical impact.

Normally Skype’s peer-to-peer network has an inbuilt ability to self-heal, however, this event revealed a previously unseen software bug within the network resource allocation algorithm which prevented the self-healing function from working quickly. Regrettably, as a result of this disruption, Skype was unavailable to the majority of its users for approximately two days.

En kedjereaktion i det självläkande systemet. Nästan som i USA för 17 år sedan. De hade precis uppgraderat större delen av sina servrar till System 7 med ett nytt fint växelsystem.

The 4ESS switch used its new software to monitor its fellow switches as they recovered from faults. As other switches came back on line after recovery, they would send their “OK” signals to the switch. The switch would make a little note to that effect in its “status map,” recognizing that the fellow switch was back and ready to go, and should be sent some calls and put back to regular work.

Unfortunately, while it was busy bookkeeping with the status map, the tiny flaw in the brand-new software came into play. The flaw caused the 4ESS switch to interacted, subtly but drastically, with incoming telephone calls from human users. If — and only if — two incoming phone- calls happened to hit the switch within a hundredth of a second, then a small patch of data would be garbled by the flaw.

But the switch had been programmed to monitor itself constantly for any possible damage to its data. When the switch perceived that its data had been somehow garbled, then it too would go down, for swift repairs to its software. It would signal its fellow switches not to send any more work. It would go into the fault recovery mode for four to six seconds. And then the switch would be fine again, and would send out its “OK, ready for work” signal.

However, the “OK, ready for work” signal was the very thing that had caused the switch to go down in the first place. And all the System 7 switches had the same flaw in their status-map software. As soon as they stopped to make the bookkeeping note that their fellow switch was “OK,” then they too would become vulnerable to the slight chance that two phone-calls would hit them within a hundredth of a second.

Telefonkraschen fick större konsekvenser än att folk blev arga på telefonbolagen. Secret service, som hade mest koll på datorbedrägerier då, var till en början övertygade om att någon hade hackat sig in och förstört telefonnätet och använde händelsen för att spåra upp och arrestera misstänkta och konfiskera misstänkt material, bland annat ett antal datorer, hårddiskar och floppydiskar, som tillhörde rollspelsföretaget Steve Jackson Games. Detta ledde i sin tur till ett långt och utdraget rättsfall och att Electronic Frontier Foundation skapades. Jag rekommenderar verkligen er att läsa The Hacker Crackdown (HTML-version) om ni vill veta mer.

Jag antar att Skype-kraschen bara kommer resultera i att folk blir lite tjuriga i någon vecka och att fri-mjukvarufolket fortsätter att utnyttja situationen för att förespråka något öppnare alternativ, själv hoppas jag på något Jingle-baserat.

Jag undrar dock vad som hade hänt för 17 år sedan om den där break-satsen inte satt fel.

As it happened, the problem itself — the problem per se — took this form. A piece of telco software had been written in C language, a standard language of the telco field. Within the C software was a long “do… while” construct. The “do… while” construct contained a “switch” statement. The “switch” statement contained an “if” clause. The “if” clause contained a “break.” The “break” was supposed to “break” the “if clause.” Instead, the “break” broke the “switch” statement.

That was the problem, the actual reason why people picking up phones on January 15, 1990, could not talk to one another.

Vi träffades på stan och gick runt överallt för att hitta någonstans att äta, men alla våra favoritställen var stängda. Den vänliga hälsningen “Glad påsk!” kändes mer som “Stick och brinn!” efter ett tag. Det blev till slut Malaysia och jag kände för att fira med gröna pannkakor till efterrätt, mmm smaskens!

Efter maten åkte vi hem till mig och kollade på Beetlejuice och spelade massa tv-spel (as you do). Efter ett tag tog batterierna slut och det fanns inga ursäkter kvar att hålla inne med det. Hela min kropp pirrade av upphetsning. Jag vände mig om i soffan och tittade på henne.

– Jag har något jag vill berätta.
[lång tystnad]
– Okej.
– Debian 4.0 är släppt!!!
– Eh, va?
– Precis! Jag trodde inte det var sant heller först. Det släpptes igår. Det har ett helt ny grafiskt installationsgränssnitt, översatt till 58 språk, stöd för amd64-arkitekturen, mer än 18000 paket som nu med Secure APT dessutom är signerade för ökad säkerhet.

Det visade sig att hon inte alls var lika exalterad som jag var, vilket jag i och för sig redan visste innerst inne. Hon kör ju Windows. Av någon skum anledning fanns det dock ett svagt ljus av hopp och jag tänker inte ge upp riktigt än. Det lär ju släppas ytterligare en version av Debian, som givetvis kommer vara ännu bättre!

Det ni just läste var två sanningar med modifikation. Imorgon tänker jag fira genom att stolt bära en nördig Debian-t-shirt som jag ska visa för flera hundra människor. Kanske äter en glass i Vallentuna också och tänker på stabil datorunderhållning något år framöver. Sweet!

I helgen var jag, Andreas och Magnus på FOSDEM i Bryssel. Jag såg många intressanta presentationer, men det fanns ännu fler. Ibland ville jag gå på fyra samtidigt.

Peter Saint-André, som är en väldigt skön snubbe, gav några bra föredrag om Jabber/XMPP. Det gick fort (även om han sa att han körde den långsamma varianten för oss européer), det var rakt på sak, väldigt lätt att hänga med, väldigt Lessig style. För er som vill se det kanske bästa exemplet på sådan presentationsstil bör titta på Dick Hardts presentation om Identity 2.0 som han höll under OSCON 2005. Den råkar dessutom vara väldigt aktuell nu när alla talar om OpenID.

Även Robert McQueens angränsande presentation om Jingle och ICE var väldigt bra. När ICE har stabiliserats och vi har fått en bra implementation, så kanske video- och ljud-konferensprogram bara kommer funka alldeles magiskt för folk.

Jim Gettys pratade om OLPC. Inget nytt av intresse, men det var kul att leka med prototypen. Den är långsam och buggig, men jag har ändå stora förhoppningar. Det här projektet känns helt fantastiskt stort och jag tycker det är konstigt att det inte skrivs och spekuleras mer om det.

Metasploit är ett annat roligt projekt, som jag helt hade missat. Jag hade hört namnet förut, men aldrig förstått vad det gick ut på. Kortfattat: ett ramverk för att skriva exploits. Något säkerhetsföretag presenterar ett säkerhetshål, någon skriver med metasploit snabbt ihop ett litet rubyskript som tar sig igenom hålet och vips så kan alla enkelt bryta sig in i en burk med det.

Under presentationen visades det hur man med det kraftfulla skalet mycket enkelt kunde hacka sig in på en opatchad Windowsburk. Vill du ha en CMD-prompt, VNC till skrivbordet? Lätt fixat.

Det var kul att höra att LinuxBIOS inte var ett dött projekt utan faktiskt används på riktigt. Det sitter kodare på AMD och MSI. Det känns inte helt overkligt att gemene man inom en snar framtid kommer att köra det på vanliga moderkort.

Andrew Morton presenterade lite nyheter om Linux för oss som inte orkar läsa LKML eller vänta på att Kernelnewbies ska uppdatera sin changelog. Alla systemanrop asynkrona, snart i en kärna nära dig? Det verkar som om de seriöst funderar på det och i den takt som Ingo Molnar programmerar, så kanske det kommer snart.

Frågan om mjukvarupatent i Europa är fortfarande inte död. Peter Hintjens från FFII beskrev det lite som en zombie som bara inte vill dö. I första zombiefilmen lyckades vi döda dem. EPO fick inte bestämma för storebror Europa hur patent skulle skötas. I tvåan - The return of mjukvarupatent har de ett nytt vapen, EPLA. Peter presenterade sitt motförslag, Ethipat. Försök inte få mig att beskriva det hela mer ingående än zombieliknelser. Jag förstår mig inte på detaljerna, och tro mig, det är mycket detaljer.

Vi träffade Erik Josefsson (som numera jobbar för EFF och bor i Bryssel) och Ole och vi ägnade kvällen åt att diskutera det här och mycket mer medan vi käkade belgiska musslor och våfflor och drack belgisk öl.

Se mina foton, andras foton och videoinspelningar av föredragen.

PUID är en unik identifierare för ett stycke digital musik och kan fås fram genom att man gör ett akustiskt fingeravtryck av själva låten som skickas till MusicDNS som slår upp i sin databas och svarar med ett PUID eller genererar ett nytt. Det akustiska fingeravtrycket är tillräckligt robust för att inse att en låt som råkar finnas på flera skivor eller i folks mp3-/ogg-/flac-samlingar i olika bitrates är samma låt.

PUID 56d32908-b50f-8d03-e5bb-8b0368783ee8 identifierar Voltaires låt Goodnight Demon Slayer både från hans eget album Then and Again och samlingsalbumet Projekt: The New Face of Goth. Den blandar dock inte ihop olika liveframträdaden och kommer att generera ett nytt PUID för varje spelning av låten, vilket är anledningen till att jag skrev digital musik. Även coverversioner och remixar får andra PUID. Fingeravtrycket räknas bara ut från de 2 första minuterna av låten, så det går ganska enkelt att hacka det, om man nu skulle vilja det.

Förutom MusicIP själva givetvis så har musikmetadatasällskapet MusicBrainz anammat formatet. Har man ett PUID går det, likt jag gjorde ovan med Voltaires låt, att slå upp information om låten i MusicBrainz.

Koden för att göra ett akustiskt fingeravtryck för PUID-uppslagning är släppt under både GPL och APL. Själva uppslagningen är dock inte ens gratis. Man får visserligen göra 5 miljoner uppslagningar per månad, men mappningen mellan fingeravtryck och PUID finns inte tillgänglig, så om MusicIP helt plötsligt dör, så kommer PUID också dö. Dessutom är det bara fingeravtryckskoden för uppslagning som är fritt. Om det saknas i MusicIPs databas, så genereras ett speciellt fingeravtryck med mer information än normalt (även om jag inte riktigt förstår varför de behöver skilja sig). Detta fingeravtryck kan bara genereras av deras egna MusicMagicMixer eller av det simplare kommandoradsprogrammet genpuid, som än så länge bara är i beta.

Trots restriktionerna är det dock en väldigt användbar tjänst och tekniskt mycket bättre än TRM som MusicBrainz använde förut. Skulle PUID dö, så är det trots allt bara PUID som dör. Den metadata som folk i slutändan matar in i MusicBrainz förblir fri.

Jag, en gadgetnörd utan dess like, har alltså varit wifilös hur länge som helst (allt över 1 år är hur länge som helst när det gäller ny teknik). I somras köpte jag dock en Nintendo DS Lite som har wifi, men det hjälpte inte mycket då den saknade webbläsare. Opera släpps till DS imorgon i Europa och skulle fungera, men jag var sjuk förra helgen och låg/satt mest still hela dagarna, samt hade egentligen viktiga saker att läsa, så min hjärna tyckte det hela var ett ypperligt tillfälle att få igång fon-routern med hjälp av Linux istället.

Att köra Linux på sin DS ger grymma nördighetspoäng. Utdrag från #ramenhackers - Kanalen där alla har Nintendo DS

02:07 <Jooon> vet du...
02:08 <Kimtaro> jag glömmer det mesta, så antagligen inte
02:08 <Jooon> sitter och ssh:ar och pa sa vis samtidigt ircar
02:08 <Jooon> och lyssnar pa boten anna
02:08 <Kimtaro> argh!
02:08 <Kimtaro> tror inte jag har hört hela
02:08 <Jooon> kanske inte sa imponerande i sig
02:09 <Jooon> men...
02:09 <Jooon> jag gor det pa min ds
02:09 <Kimtaro> !
02:09 <Kimtaro> !!
02:09 <Jooon> dslinux.org


Som ni märker saknas svenska tecken, men i övrigt fungerar ssh lysande. Jag kan även rekommendera den holländska remaken av Boten Anna, Ik heb een Boot.

Förutom dropbear ssh är även webbläsarna retawq och links portade. Registreringsproceduren kräver dock SSL som inte varit aktiverat i webbläsarna på grund av en bug i gcc som först fixades i helgen. All kod som använt avancerade mattefunktioner har kraschat, dvs. i princip all form av krypto. Medan jag väntade i några timmar på att min korskompilatormiljö skulle kompileras om, insåg jag att jag skulle få svårt att registrera mig i alla fall, då jag i den lilla fon-broschyren såg att man ska skriva in en captcha när man registrerar sig. Man har dessutom bara 5 minuter på sig. Det är lugnt. 5 minuter är allt man behöver för att leta i htmlkoden efter bildfilens url, ladda ned den till sin ds, koppla ned fon, springa ut, leta upp öppet wlan, ladda upp bilden på sin dator, springa tillbaka, kolla på bilden, koppla upp sig mot fon igen, registrera och fylla i texten. Det funkar, förutom att captchan givetvis byts ut när du går in på sidan den andra gången. Det visade sig att jag hade nano-X installerat och efter lite trixande kunde jag visa bilder direkt på min DS. Fortfarande omständigt, men det skulle fungerat. Det visade sig nämligen ännu senare när allt var färdigkompilerat att man inte behövde skriva in någon captcha alls.

Det krävdes lite javascript vid registreringen, men jag slapp exekvera det i huvudet då links var tillräckligt duktig på att urtyda det själv, så efter flera timmars slit blev jag äntligen en fonero. Ser ni ESSID FON_JON i Solna så är det jag.

Behovet av SSL kändes lite löjligt, när jag såg att användarnamn och lösenord skickas i klartext. Links går inte automatiskt till nästa sida när man blir skickad vidare utan frågar alltid. Efter att jag har fyllt i mitt användarnamn och lösenord och postat dem krypterade med SSL så skickas jag tillbaka, antagligen för att tala om för routern att släppa in mig. Links säger:

Javascript is attempting to go to URL "http://192.168.182.1:3990/login?username=test &password=28613d0747bfcebeeee2a4da9a8bd5da"


Se där! Mitt användarnamn och lösenord, visserligen i hash-form, men i klartext. Förutom att det känns läskigt, så är det ännu läskigare att man förut enkelt kunde få fram lösenordet ur hashen, på grund av autenticeringsmetoden som förutsätter att man inte känner till en hemlig nyckel, vilket alla med fysisk access till routern gör.

Nu har dock fon fixat det, fast jag förstår inte riktigt hur.

Jag hoppas de har fixat det nu, speciellt när de verkar storlansera den nya router-modellen La Fonera, en mycket mindre och snyggare låda än den som jag har. 165 kr, helt klart prisvärt för den som vill ha wlan hemma.

Rickard Falkvinge visar stolt upp kepsen efter att ha försökt sig på en historialektion likt Lessigs Free Culture, om vem som kontrollerar kunskapskulturen. Det gick väl inte sådär jättebra, men han fick fram några poänger i alla fall.

Klart populärast var Fredrik Neij från The Pirate Bay, som bland annat meddelade att sidan är uppe igen.

Banderoller är viktiga vid en demonstration.

Se resten av mina bilder från demonstrationen.

Uppdatering: Väldigt bra bilder av Marcus Andersson. Fler bildkällor finns hos Piratpartiet.