Jag har alltid tyckt om pusselspel. Igår fick jag en länk till spelet 3D Logic som är gjort i Flash. 30 små banor där du ska dra färgade streck som inte får korsa varandra. Simpelt, men kul. Bana 16, 23 och 28 tyckte jag var lite småkluriga, resten var lätta.
Min kompis som också heter Jon ville gå ut och dricka öl idag, så vi begav oss iväg till söder för att ta oss några Guinness och Kilkenny och sitta och snacka skit. Vi ville käka innan och Jon var sugen på sushi så jag rekommenderade Akki Sushi som jag har hört mycket bra om, men aldrig varit på. Det är litet ställe precis vid uppgången till medborgarplatsens tunnelbanestation vid Folkungagatan. När jag säger litet, då menar jag litet. Det finns 5 sittplatser och då sitter man trångt. De övriga i lokalen som väntar på hämtsushi får tränga ihop sig på ca 2-3 kvadratmeter. Jon var nära att dra iväg mig till ett annat ställe för att det såg så trångt ut, men jag hade bestämt mig så vi gick in och trängdes. Ägaren såg i min blick att jag var beredd att vänta och sa åt oss att dröja kanske en kvart så skulle det bli ledigt just åt oss. Vi tog en runda och gick till Söderhallarna och inhandlade lite Earl Grey som jag dricker nu. När vi kom tillbaka hade det ännu inte blivit ledigt för oss båda, men ägaren frågade oss om det gick bra med en sittplats så länge.
Vissa kanske undrar hur någon som driver en restaurang kan be en kund att stå upp, eller hur en kund ens kan gå med på det, men som jag misstänkte var det helt klart värt det och jag antar ägaren är van. Han har säkert säkert sett otaliga nöjda kunder som trängt ihop sig bara för att kunna äta sushi på Stockholms bästa sushirestaurang. Jag har länge haft en plan att beta av alla sushirestauranger i Stockholmsområdet som finns listade i Sushiguiden, men inte riktigt haft tid. Dock har jag redan besökt en hel del. Vill du ha den ultimata japanska restaurangupplevelsen, då kan jag inte rekommendera Akki Sushi, men för dig som tröttnat på Stockholms generiska sushiställen så är Akki Sushi helt lysande. Trångt som fan, garanterat lång väntetid, men trevlig personal, bra råvaror, noggrant tillagat, snyggt presenterat och oerhört gott. Toppbetyg för sushifans!
På uppmaning av folk som ville veta hur det låter när jag pratar med tillgjord Karlstad-dialekt presenterar jag rykande schlageraktuella och Bengt Alsterlind-inspirerade Inte vilka djur som helst. Om du inte kan lyssna på filen behöver du något som kan spela Ogg Vorbis.
Jag kan nog stå för allt konstigt jag har sagt, även om jag helst gör det på sättet jag sa det, sittandes med en öl i handen.
Från en väldigt välskriven artikel som på ett övertygande sätt, utan att förutsätta några som helst fototekniska kunskaper, går igenom hur man tar bra porträttfoton:
Frame your shot so you get just the subject’s head and maybe their shoulders. Really, the tighter you frame it the nicer it’ll look. You do not need to document the fact that your subject has pants on. People will usually just take that on faith.
Jag får besök av ett nyponsoppefan i helgen och har köpt några liter och en påse mandelbiskvier. Smakar helt ok! Vem kom på det här? Det gamla vanliga? “Lalala, här har du lite mandelbiskvooops… jag tappade dem i nyponsoppan… oh, well, det blir säkert gott”. Är det någon som har listat ut den perfekta ration mellan nyponsoppa och mandelbiskvier? Beskriv gärna med en formel uttryckt i antal mandelbiskvier per liter nyponsoppa. Bonuspoäng om man har med ålder och andra relevanta och irrelevanta variabler och lyckas använda gyllene snittet som en faktor. Gyllene snittet bör inte blandas ihop med den gyllene regeln: den som har guld bestämmer reglerna.
Jag hoppas och antar att den här annonsen inte är riktig, annars har jag ytterligare en anledning att inte gilla Microsoft. Jag anstränger mig ganska hårt för att inte samla. Det tär nämligen på skyddsbeläggningen till själen, som består av sockervadd och opensourceskägg och lätt fattar eld.
Uppdatering: Har precis fått reda på av en säker källa som läst alla Fredrik Lindströms böcker att ovanstående mening innehåller ett syftningsfel. Det är alltså själen som består av sockervadd. Skyddsbeläggningen är vanlig emalj blandat med en deflektorsköld från Star Trek.
Edgeio öppnade portarna på glänt idag för de suckers som jag som skrev upp sig på deras mailinglista. Edgeio är en avancerad söktjänst som mest påminner Technorati och Google, men egentligen låtsas ge sig på Craigslist, Ebay, Blocket och i princip alla köp och sälj-sidor på hela webben, genom att specialisera sig på just personliga annonser. Till skillnad från t.ex. Blocket, som vill att du går till deras sida och lägger in din annons, så vill Edgeio att du lägger den i din egen blogg (eller egentligen vad som helst som har ett flöde) och markerar den med etiketten “listing”, så hämtar de upp informationen och gör informationen tillgänglig och lätt sökbar från sin sida.
För att förtydliga att de är ett Web 2.0-företag har de gjort layouten luftig, valt enkla färger, använt gradienter och sprinklat Ajax överallt. Förutom etiketten listing vill de att man använder price:900SEK för tala om priset och city:Stockholm och country:Sweden för att tala man om var man är någonstans. Det finns än så länge bara ett par hundra annonser inlagda i hela världen. Det finns ingen i Stockholm och inte heller någon i Europa ser jag när jag drar i en slider för att utvidga min sökning.
På grund av att vem som helst kan sätta etiketten listing på ett inlägg och bli indexerade av Edgeio så är det hela upplagt för spam. Dessutom kan vem som helst börja indexera alla inlägg med taggen listing och konkurrera med dem. Jag antar att de har tänkt på båda sakerna, även om jag inte förstår hur de ska lösa spamproblemet. De vill säkerligen ha konkurrenter så att själva fenomenet att sätta etiketten listing får mer publicitet. De har redan ett års försprång. Att få folk att börja kommer bli den svåra biten. I det här fallet är det frågan om pengar, vilket brukar vara en ganska bra morot.
Deras affärsidé verkar vara att, med hjälp av Web 2.0 och massa hype (här sitter jag och hjälper till), bootstrappa sig själva ur moment 22, bli enormt kända och rida på vågen av alla människor och sedan sälja små extratjänster till de som vill betala. En av tjänsterna är att betala för att utmärka sig lite extra i sökresultaten. Det fungerar för Google.
Det som fascinerar mig är allting runt omkring. För det är just där det befinner sig, runt omkring, decentraliserat, inte hos någon dominerande aktör. Ett problem man kommer att råka ut för även om man löser spamproblemet är tillit. På Ebay kan man se om någon har sålt eller köpt saker förut och vad andra personer tycker om honom eller henne. Om 2 personer säljer samma sak är det säkrare att köpa av den personen med 4000 stjärnor än den som har 4. Edgeio kommer säkerligen ha ett liknande system där man får ranka varandra, men då måste man registrera sig hos dem. En decentraliserad lösning kan vara distribuerad trust metric. För tillit krävs ändå någon form av autenticering. På Ebay måste alla ha ett användarkonto och om Edgeio kommer ha ett ryktessystem måste man vara medlem där också. En decentraliserad lösning kan vara openid eller sxip identity.
Jag får nästan svindel när jag tänker på möjligheterna som finns. Det är lite suddigt i min glaskula, men det jag kan skåda är som en våt dröm för den semantiska webbnörden. Det roliga är att det är folk med slips och pengar som driver på den här gången. Vi kanske behöver spräcka en bubbla till, men vi kommer att komma dit.
Det ska bli kul att läsa det här inlägget om ett år och se hur långt vi är på väg, eller hur fel jag hade. Andra svenskar som nämner Edgeio är Beta Alfa 2.0. Robert på Web 2.0 har inte gjort det, ännu. 
Edgeio har givetvis en egen blogg, där de bland annat funderar över sin roll i näringskedjan.
Den ständige sekreteraren förklarar:
Nae, vi har ju diverse överseriösa trallpunkare som tror de är rebelliska när de kämpar mot porr också. Föredrar den mer lättsamma typen som mest dricker folköl, är ful och drar grova vitsar om minoriteter.
Och sedan har vi förstås crustare som tycker det är asnajs att skära upp armarna och skriva kött är mord på brallorna.
Sannerligen en brokig skara människor, med den gemensamma nämnaren att inte en käft av dem kan spela gitarr.