Jon Åslund

Palmsource tänker basera nästa version av sitt operativsystem på Linux, som de kallar för ALP. Trevligt, även om deras pressrelease är oerhört tråkig att läsa.

Yahoo (det känns helt fel att kalla dem Yahoo!, alltså med utropstecken) släpper ajax-bibliotek och designmönster. En glad nyhet för alla webbapplikationsutvecklarnördar. Förutom att det verkar fungera så är det dessutom väldokumenterat.

Google tar dock hem priset för dagens bästa presentation. Gmail chat har fått en tämligen liten och onödig (men för många väsentlig) feature, så kallade (eller ja, man gör det inte ännu, men från med idag) känslikoner.

För er som inte ser vad <3 föreställer kan jag avslöja att det är en strut med kulglass som har fallit till höger. Luta huvudet 90 grader åt höger (ta gärna hjälp av någon som sitter bredvid) så känner ni lukten av nybakad våffla och smaken av pistageglass.

Jag har alltid varit intresserad av alternativa inmatningsmöjligheter. Man kan göra så mycket bättre än tangentbord och mus. Ett lovande inmatningsgränssnitt är en tryckkänslig skärm som kan mäta på flera punkter samtidigt. Jag har sett exempel tidigare, men hittade idag ett som forskare på New Yorks universitet har gjort som är helt otroligt. Skärmen i sig är imponerande, men det är framförallt alla enkla applikationer som får mig att tappa hakan och börja fantisera om alla andra coola grejer man kan göra med det här. Det är inte science fiction längre.

Multi-Touch Interaction Experiments (flashvideo).

Just nu sitter jag och lugnar ner mig tillsammans med en ask tutti frutti. Inte bara sällsynta, de är även gömda i de affärerna där de finns. I min lokala butik hittar man dem på hyllan precis ovanför stångkorven.

När jag satt på tunnelbanan på väg hem kände jag mig lite paranoid. Inte den som en man klädd i enbart Hammarbyhalsduk på väg till Solna känner, utan en lättare variant, där jag bara tyckte att folk tittade på mig konstigt. Efter ett tag insåg jag att det var jag som tittade på dem och att de oroligt tittade tillbaka på mig. Den oskrivna regeln säger att man inte får titta på någon i mer än en sekund, men jag var antagligen så trött att jag bara stirrade rakt ut. En tjej som jag precis hade tittat på började dock skratta, kanske inte åt mig, men det gjorde att jag också började skratta, trots att jag försökte kväva det genom att bita mig i läppen. Några sekunder senare började vagnens bebis (det finns alltid minst en i varje vagn) gapskratta. Mammor som kittlas är tydligen hur roliga som helst!

Jag försökte sitta helt rakt och se jätteuttråkad ut, precis som alla andra. Då slog det mig att alla såg ut som om de precis var på väg att leka arga leken. Vi hade passerat Fridhemsplan och min hjärna var i full gång med att räkna ut vilken arg min jag skulle behöva använda för att vinna mot mannen snett till vänster. Ah, han biter sig i läppen. Tjejen till höger kisar och ser bister ut. The game is on! Sedan satt jag tre stationer och försökte se helt oberörd ut, trots att jag egentligen höll på att explodera av skratt. Ibland hade jag lugnat ned mig, men då började bebisen skratta igen och förstörde allt. Jag tror jag förlorade mot alla i hela vagnen, utom möjligtvis bebisen.

En liknande skrattattack inträffade för några veckor sedan då en kompis hade skickat mig länken till en VG Cats-seriestrip.

Technology Preview av Samba 4 släppt. Jag hoppas att det innebär att massor med människor börjar testa det så att det blir stabilt och fint så snabbt som möjligt. Har själv inte hunnit. Andrew Tridgell som startade Samba-projektet har även fått FSFs utmärkelse för engagemang inom fri mjukvara år 2005. Det är framför allt hans jobb med Samba, och andra program som rsync som är anledningen, men de nämner även följande, vilket är lite roligt:

During 2005, Tridge wrote a free software client to interoperate with BitKeeper, a proprietary revision control system used at the time by the Linux kernel developers. His reverse-engineering efforts led BitMover Inc. to remove permission for the use of BitKeeper, paving the way for a free software replacement. The Linux kernel is now being developed using a revision control system called Git, begun by Linus Torvalds and licensed under the GPL.

Magnus hittade en fin artikel som försöker svara på frågan: Varför Perl 6?. Själv har jag beslutsångest och vet inte riktigt vilken feature ser jag fram emot mest. Det finns dock inte någon feature som egentligen inte redan finns implementerat i något annat språk (om än leksaksspråk). Mycket är stulet från annat håll och sedan omformat lite för att passa in i perltänket. Jag är lite rädd (likt många andra) att det aldrig blir färdigt, även om det är väldigt roligt att följa utvecklingen.

Om jag hade tid (ibland saknar jag konjunktiv i svenskan), skulle jag ajaxifiera Världens bredaste sida.

Ibland när jag egentligen borde göra andra saker, läser jag Planet Debian och Planet Gnome.

Edd Dumbill frågar sig Why Rails?:

Sure, you can write Java or Perl in any language, and that’s where I started off. But the subtle elegance of the Ruby idiom is a slowly appreciated and highly satisfying flavour. For developers who consider themselves as poets and artists too, I can’t think of a better language.

James Governor (via Ian Murdock):

DRM is digital lard, clogging the arteries of our digital lifestyle.

Ett blygsamt svar

>P.S: Do you have any prior PHP experience??

A bit, yes.

-Rasmus

Steinar förklarar vad Debian stable betyder:

… “stable” doesn’t really mean that it doesn’t break; it just breaks the same way every day …

Idag var jag på Mio och försökte spana in soffor, fåtöljer och mattor (för väggarna) att ha i mitt nya, stora, för tillfället öde vardagsrum. Jag vet att några av er som läser min blogg är inredningsnördar och gärna skulle gå lös på ett tomt vardagsrum, gå omkring och kolla på möbler och möblera omkring dem i huvudet, tills ni har det perfekta rummet. Själv har jag ingen känsla för det alls, utan tycker de flesta möbler är väldigt fula. Jag blir till och med svagt illamående av sådana soffor som tydligen heter Chesterfield, samt allting som är färgat i oxblod. Det är däremot väldigt häftigt, om än opraktiskt, när det knarrar när man sitter i dem. Den snyggaste jag såg var en låg soffa som hette Tokyo.

Det enda jag föll för var några väldigt bekväma fåtöljer. En som hette Gazell (som inte finns på hemsidan eller i deras katalog), klädd i fårull, alltså inget för alla er fårallergiker där ute. En annan var Stressless Mayfair. Gemensamt för båda var att de följde min kropp perfekt, man kunde snurra och ställa in dem hur man ville och de var helt sjukt bekväma.

I fåtöljhörnan träffade jag en likasinnad, som också verkade ta det här med bekväma möbler på fullaste allvar. Vi satt säkert i 20 minuter och testade fåtöljer, diskuterade ultimata bekvämligheter, beslutsångest och i vilken hand man håller fjärrkontrollen och i vilken hand man håller ölen.

Diana, du är faktiskt helt okej… för att vara ett soffbord alltså.

Det är knappt att jag vågar trycka på Publish och lägga ut det här, då det ser ut som värsta reklaminlägget. I morgon ska jag till IKEA, men jag är tveksam till att jag hittar något där.

Det här låter ju som något som Lazyweb absolut bör kunna svara på. Var hittar man den bekvämaste soffan?

Jag hade sett fram emot den här tisdagen och hoppades att Apple skulle släppa en ny Mac mini, navet i ditt vardags-/serverrum och en ny version av deras billigare bärbara dator, iBook. Istället släppte de en ny iMac och den dyrare och kraftfullare bärbara modellen MacBook Pro, ett riktigt uselt namn för övrigt. Ser ut att var en trevlig maskin, men alldeles för dyr för mig. MacBook Pro kostar 1999 dollar (ca 15500 kr) via Applestore i USA och 21295 kr via Applestore i Sverige. Det är svårt att jämföra priser mellan länder, men är det inte lite väl stor skillnad?

En glad nyhet trots att det antagligen innebär att jag kommer att förlora. De hann först! Böckerna i serierna Crest of the stars och Banner of the stars kommer att översättas till engelska, enligt ANN.